.

Ibland sitter jag och funderar på varför livet just är som det är, varför vi beter oss som vi gör, varför vi serut som vi gör tillexempel varför munnen just sitter där den sitter, kan inte den lika gärna sitta i pannan eller nått.... Ibland kan jag spåraur en liten smula... Eller ganska mycket, jag har börjat förstå mej på dom som tycker att jag är konstig, jag tror jag ska börja acceptera folk mer, för dom kan ju inte råför om derad beteende kan spinna iväg lite då och då, för jag vet ju själv hur det är.





(försök att undvika ett vist tecken på stammen, det är inte vi som har gjort det!)